Så har det gått en tid

Och så kände jag igen för att väcka den här bloggen igen. Med största sannolikhet väcker jag den bara med lite konstgjord andning en kort tid och sedan får den vila igen. I perioder blir jag nojig över att släkten kanske läser min andra blogg och jag vill inte göra dem oroliga. Och för att undvika att oroa dem försvinner mina tankar och känslor och det enda som blir kvar är ytligt nonsens. Jag vill gärna tro att jag är mer än ytligt nonsens men kanske är det allt jag har att skriva när man skivar bort allt som har med längtan efter döden att göra