Funderar och funderar

Överväger starkt att släcka ner den här bloggen och återvända till min gamla. Anledningen är då att jag aldrig någonsin har slutat med något för att någon annan person stör/hotar mig. Och det känns lite som om jag valde att fly från den bloggen och det är inte så jag fungerar. Under 2014 fick jag ta emot rätt grova hot på bloggen på grund av saker i den verkliga världen, inget jag skrev om och inte ens det fick mig att sluta blogga eller flytta bloggen fast jag fick rådet att göra det.

Så vandrar de runt och skriker

Nu är det väl ett vårtecken så jag ska inte klaga. Brukar ändå vänja mig vid deras gapande efter ett tag.

Men fy

Idag är det då inte så roligt ute, det regnar för fullt och tanken på att gå ut är inte tilltalande. Lite nyfiken på att se om domen kommer att falla imorgon i rättegången jag vittnade i. Det blir intressant att se om han får ett kortare fängelsestraff eller om tingsrätten anser det mer lämpligt med skyddstillsyn och kontraktsvård. Jag hoppas nog på att han slipper fängelse för jag tror att det är bättre för honom att få vård så det blir en förändring i hans liv. Oavsett så blir jag inte förvånad om domen kommer att överklagas. Nu spelar det ingen roll för mig för jag har gjort min del

Började bra

Den här dagen får jag nog vara nöjd med när det gäller mitt mål att gå ner i vikt. Jag har ätit lagom och motionerat lite mer än normalt. Håller jag igång nu så kommer jag att gå ner i vikt i ett lagom tempo. En dag är inte något att jubla över men allt startar med en dag.
Annars så är allt som vanligt. Psykiskt mår jag inte bra men det gör jag ju aldrig och om jag väger mindre har jag i alla fall en möjlighet att springa om polisen dyker upp fler gånger

Ny vecka igen

Känner mig rätt tom och fast i något jag inte trivs med. Nu är det att leva jag inte trivs med och att göra något för att förbättra det tänker jag inte göra

Måste ta itu med det

Gjorde misstaget att väga mig och det var ingen trevlig upplevelse. Nu är jag inte ett dugg förvånad över att jag har lagt på mig några kg. Jag äter alltid för mycket när jag är för psykiskt/fysiskt trött och det i kombination med minimalt med motion gör att kg ökar. Och så är det givetvis så att desto mer jag väger desto sämre mår jag och desto mer äter jag. Imorgon är det en ny vecka och då blir det skärpning med mat och onyttigheter

Inte ett dugg trevligare

Vaknade runt 3 och klev upp, helt onödigt men så blir det ibland. Efter det har jag ägnat mig åt att halvsova framför tv. Ute är det grått och regnet hänger i luften så vädret passar nog rätt bra till mitt humör. Känner mig mest sur och trött. Får väl hoppas att saker blir lite mer positiva under dagen

Trött och irriterad

Så fort jag blir för trött förvandlas jag till ett riktigt surt troll.
Än så länge så har jag hunnit konstatera det här:

• Bloggar där det är bilder på skribenten i varje eller vartannat inlägg gör att jag finner bloggen meningslöst. Jag skiter i om de skriver något vettigt för jag känner mig skeptisk till någon som har ett sådant stort behov av att visa upp sig. (Ett undantag finns det dock har jag insett, den personen skriver så pass bra/intressant och det känns inte som om bilderna finns där för att visa upp skribenten)
• Jag börjar känna mig manad att skjuta grannens katt för jag är rätt trött på att eländet skiter i vår trädgård.
• Skatorna här har tydligen glömt vad som hände med skatungar i vår trädgård för några år sedan för de bygger bo i trädgården igen.
• Den som kallar sig för hundinstruktör läser hundar så pass illa att det mest bara blir komiskt när den försöker illustrera något med en bild, fotot visar på intet sätt det som den hävdar i text.
• Jag ska nog varken skriva eller tala när jag är för trött

En blomma

Lite sent men jag passar ändå på att önska glad påsk med en blomma. Nu hade det kunnat vara en finare blomma men man får ta vad man har

Borde väl göra lite reklam

För runt ett år sedan gav jag ut en bok om mitt liv. Att skriva den är nog det närmaste vettig terapi som jag har kommit under mitt liv. Det blev ett arbete i att gräva i det förflutna och tänka tillbaka på allt som har skett.
Här går det att läsa en bit ur boken och här går det att köpa den. Boken finns även på ett par bibliotek

Så sitter jag med en kopp kaffe

Inte ovanligt utan snarare för vanligt. Med tanke på att det är långfredagen så hann jag med lite lidande på fm, hundarna blev tvättade. Efter det har jag bara latat mig. Är ovanligt trött vilket inte känns så konstigt med tanke på allt stök den senaste tiden. När jag är trött är det rätt synd om min sambo för jag är inte allt för rolig. Nu har jag en jäkla tur som har en sambo som står ut med det

Inte riktigt återställd

Känner mig fortfarande sliten och trött efter måndagen. Lyckades slockna helt medan jag läste en bok och sedan vaknade jag upp helt förvirrad. Fattade först inte var jag var eller vilken tid på dygnet det var. Att vara så borta i huvudet är aldrig trevligt men jag lär vara tillbaka i vanligt skick snart

Kvarskatt

Jag hade hoppats på att få tillbaka någon hundralapp men icke. Nu är det inte så mycket pengar jag måste betala in så jag borde inte gnälla men det suger ändå att behöva betala strax under 200. Det är inte direkt så att jag badar i pengar.

Promenad

Inte så begåvat men jag tog mig ut på promenad.

Konstigt hur en del ord fastnar

Lite då och då tänker jag på orden som läkare H sa åt mig när han skrev ut mig för ett par år sedan. Han sa då att det fanns två vägar från avdelningen han var ansvarig för. Den ena ledde till bättre psykisk mående och den andra ledde till kyrkogården. Det känns som om jag har vandrat på den andra vägen ända sedan dess. Ibland har jag tagit små fikapauser på vägen men nu springer jag

En del debattartiklar

Får mig att fundera över hur många korkade människor det egentligen finns. Här är artikeln som fick mig att fundera nu. Förväntar sig skribenten en klapp på axeln för att han inte skrev åt patienten? Som läkare/psykiater/skötare osv så förväntar jag mig att man kan uppföra sig professionellt. Givetvis så är de människor precis som alla andra och kan göra fel, tappa tålamodet och liknande och händer det ber man givetvis om ursäkt. Om man då bara väljer att be om ursäkt till patienter man själv anser är vettiga så har man fel jobb

Andas än

Har pratat med sambon om hur han skulle ta ett eventuellt dödsfall och vad han skulle känna. På ett sätt känns det lite makabert att prata om sådant men det är nog nyttigt. Jag känner mig nu i alla fall så säker som jag kan vara på att han inte skulle ägna sig åt att fundera på om det fanns något mer han hade kunnat göra. Och det är viktigt

Andas

Bevisligen eftersom jag inte ligger på bårhuset eller är uppkopplad till en respirator. Idag tänker jag inte ge mig ut alls för jag ser ingen mening med det. Jag kan promenera några dygn i sträck och det ändrar inget i alla fall. Jag vill inte finnas och för att få ett slut på allt behöver jag bara agera.

Uppdrag allt är bra

är inledd. Idag blev det en promenad på 2½ timme vilket var jäkligt jobbigt.

Allt blir bättre om sambon tror att allt är bra. Inte för att det gör att jag mår bättre men det räcker om jag mår dåligt, sambon ska inte behöva oroa sig

Stora mål för dagen

Nu ljög jag igen för det enda jag tänker göra är att ta en promenad och fota lite. Mest för att jag ska kunna uppdatera andra bloggar så att ingen får för sig att något är tokigt.

Det är skönt att vara hemma igen men de senaste dagarna känns så meningslösa. Att hamna på dårhuset och sitta av tiden där när inget händer/görs går inte att beskriva på något annat sätt än som meningslöst. Jag förstår att jag skickas dit när oron är för stor för mig men det görs ju aldrig något. Lite tjat om att jag borde prova någon medicin är allt och jag har inget intresse av att prova fler mediciner. Jag vet inte hur många olika jag har provat och ingen har hjälpt. Jag är lika självmordsbenägen nu som jag var i tis när jag fick vårdintyg så helt klart förändras inte mina tankar av att sita inlåst.

Har roat mig med att logga in på mina vårdhändelser för att se vad läkaren skrev om mitt utskrivningssamtal men än syns det inget. Börjar fundera på om hon har gjort så att jag inte ska kunna läsa det

Jag vann

Så jag ser på det i alla fall. Tokarna på öppenvården ringde aldrig upp och nu har de stängt. Inte något jag sörjer i alla fall. Min plan har alltid varit att hålla mig undan öppenvården och varje gång jag lyckas är en vinst.

Fan fan fan nu ringde de fast de ska ha stängt. Nu ledde inte det till något mer än att något geni skulle titta i min journal och ringa imorgon. Det känns ju väldigt aktuellt med tanke på att jag inte vill ha med dem att göra

Måndag

Så blev det ännu en ny dag i detta meningslösa liv. Nu är det snart en vecka sedan som jag var utanför trädgården och jag har inga planer på att ta mig ut idag heller. Ser ingen mening med att promenera eller fota eller göra något överhuvudtaget. Sitter bara här och blir fetare. Det mår jag inte ett dugg bättre av men har nått gränsen när jag inte ens bryr mig

Söndag

Och det finns inget positivt att skriva

Väntan

Vill bara krypa ner i sängen igen men sitter och väntar på att tvätten ska bli klar. När den är upphängd går jag och lägger mig. Ser ingen mening med att vara vaken

Tog mig ur sängen

Insåg att det inte var helt vettigt att tillbringa dagarna i sängen för sambon blev lite fundersam. Bättre att låtsas att allt är bra så länge som möjligt

Jodå jag lever

Jag smyger runt i långkalsonger och överväger att hänga mig varje dörrhandtag jag ser. Det är kanske inte så bra men så är det. Nu tänker jag inte hänga mig i något med så låg fallhöjd igen för det gör att man blir mer strypt. Och det är inte trevligt för innan man blir medvetslös får man en massa spasmer/skakningar i hela kroppen och det har jag upplevt för många gånger. Så jag lever och överlever även den här dagen.

Vad funderar jag på idag då?

Nu ska man aldrig ta mina funderingar på större allvar än man tar någon bloggare som funderar på vilken tröja den ska ha på sig. Tror inte att det är bra för människor att fundera för mycket på mina funderingar.

Det jag funderar på är självmordssätt och hur man gör så att polisen inte blir inblandad. Polisen har bättre saker för sig. Grundtanken är att självmordsförsöket ska leda till döden och att ingen ska bli traumatiserad och att inga polisresurser slösas bort. Att få ihop den ekvationen är svår har jag insett. Överdoser av mediciner är aldrig helt säkra, har man otur hittas man i tid och det är värdelöst. Hängning är på så sätt ett bättre alternativ, inte är det kul heller att trycka i sig tabletter. Problemet med hängning är att den som hittar en lär bli chockad och det är onödigt. Ett annat problem är att om min sambo upptäcker att jag är borta kommer polisen kallas in i sökandet och det är onödigt. Tar jag en överdos hemma känns det som om det bara är 50% chans att jag dör. Att hänga mig hemma kan jag inte utsätta min sambo för. Enda alternativet jag ser är att ändå ge mig av och då blir andra lidande som behöver polisens hjälp. Inte lätt att få till det på bästa sätt känns det som

Kan verka ologiskt

Jag inser att det kan verka väldigt ologiskt att jag åker till ett läkarmöte när jag är rädd för att få vårdintyg. Det finns dock en logik bakom det hela och det är inte att jag innerst inne hoppas att någon ska förstå hur jag mår och göra något. Utan anledningen att jag tog mig till läkaren idag var att jag ville få ut mer recept och det fick jag. Att jag ville ha ut mer recept beror på att tabletter kan man alltid ta livet av sig med

Tom

Kom nyss hem från läkaren och mötet gick okej. Min lever och mina njurar har inte tagit stryk av medicinen och det är det viktigaste. Tror att läkaren anade att allt inte är okej för han frågade flera gånger hur jag mår. Mitt svar var att jag alltid mår bra. Fick även frågan om han kan hjälpa mig på något sätt. Lite rart att fråga tycker jag. Jag sa inte något som gav honom anledning att skriva vårdintyg, till min glädje orkade jag hålla masken. Nu är jag däremot apatrött efter ansträngningen t verka vettig

Så var det dags

Idag är det dags för mitt läkarbesök och det ser jag verkligen inte fram emot. Det gäller bara att hålla ihop och verka vara vettig så går det nog bra. Jag hoppas bara att jag lyckas med det.

Glädjande

Måste erkänna att det nu känns rätt roligt att se att någon från dårhuset besöker min gamla blogg. Där kommer de nämligen inte att kunna läsa något nytt om mig. Blir intressant att se om någon där lyckas googla fram den här bloggen eller om de helt enkelt hittar någon annan fd patients blogg att följa. Det känns bättre än jag kunde tro att de inte längre kan läsa vad jag tycker och tänker

Tänkte vara snäll

Det är inte en rubrik som kommer att återkomma. Jag planerar att baka en kaka om en stund och anledningen till det är att jag känner att vi behöver tacka bilverkstaden i byn. Nu är det inte bilverkstaden som ska få en kaka utan ägaren. Han är bra och ställer alltid upp så ett extra tack bortsett från pengar för det han gör känns vettigt. För ett tag sedan var han snäll och dök upp med en domkraft när vi hade fått punka, domkraften vi har i bilen är värdelös. Bra relationer ska man vårda och i min värld vårdas alla relationer med kakor

Huvudvärk

En så där lagom rolig dag verkar det här bli. Huvudvärk som inte ger med sig fast jag tagit tabletter och ute snöar det och blåser. Bara gnäll från mig i vanlig ordning, en del saker ändrar sig aldrig. Försöker muntra upp mig med en kopp nyponsoppa men det fungerar dåligt inte verkar det bota huvudvärken heller.

Halvsover

Efter en promenad i allt det vita hamnade jag i soffan med en bok i handen. Det dröjde inte någon lång stund innan mina ögonlock blev tunga och jag hamnade i dvala. Jag oroar mig fortfarande för läkarmötet och överväger att avboka. Kommer läkaren att få mig att säga hur det verkligen är så kommer det sluta med vårdintyg. Jag har normalt inga problem med att ljuga om hur jag mår men är det för illa så är det en riktig utmaning

Snötyngda grenar

Ibland hade det nog varit skönt att vara en gren och bli täckt av snö

Borde

Borde gå ut med en snöskyffel och skotta rent vid brevlådorna men istället gick jag ut och satte mig och rökte en cigg. Medan jag satt och latade mig slet grannen med att skotta sin uppfart. Har väl lite svårt att motivera mig eller något. Att skotta när det snöar och blåser känns rätt meningslöst. Nu borde inte det hindra mig eftersom jag mest ägnar mig åt meningslösa saker. Kan konstatera att motivationen att göra något alls är obefintlig.

Lite dubbelt

Att starta en ny blogg innebär att det är dåligt med besökare. Många besökare är alltid roligt men jag har insett att jag inte tycker att det är så pass roligt att jag är villig att anstränga mig. Fördelen med få besökare är även att risken att någon hittar hit som jag inte vill ha här är minimal. Jag strävar inte och har aldrig strävat efter att ha en blogg som upplyser/trycker ner i halsen hur det är att vara psykiskt sjuk. Det jag skriver om är mitt liv och jag försöker då inte tala för andra. Jag må vara psykiskt sjuk men jag är mer än så

Som om någon sugit ut luften ur mina lungor

Känner mig som ett tomt stressat skal. Och när jag känner mig stressad äter jag och det är inte så bra när man har några kg för mycket. Nu är det inte så att jag är ett skelett som tror att jag är överviktig utan jag är överviktig på riktigt. Att jag vill gå ner i vikt beror enbart på att jag själv trivs bättre med att väga några kg mindre. Stressen kommer från att jag ska till läkaren nästa vecka och mina läkarmöten slutar för ofta med att jag får vårdintyg. Nu mår jag även rätt dåligt så jag är inte så säker på att jag kommer att lyckas lura läkaren att allt är bra om han frågar.

Dags att spamma

Det ser ju väldigt tråkigt ut med en blogg med få inlägg så det är väl bara att göra något åt det.

Jag borde kanske klargöra några saker när det gäller mig. Jag äter inga psykmediciner och har ingen kontakt med öppenvården alls. Båda sakerna är helt upp till mig och jag äter inga mediciner av den enkla anledningen att inga jag har provat har hjälpt mig. Till slut tröttnade jag helt enkelt på att prova nya mediciner och gav upp det. Att jag inte har någon kontakt med öppenvården beror på att den är värdelös här. Under åren har det varit ett par saker som öppenvården fått i uppdrag av slutenvården att fixa och de har inte lyckats med något. För min del så har det känts fullständigt meningslöst att visa upp mig där en gång i månaden så de ser att jag lever så därför har jag ingen kontakt med öppenvården.

Vad är värst?

Min hjärna ägnar sig rätt ofta åt funderingar som kanske inte är helt vettiga. Idag funderar jag över vilket scenario som är värst.

• Att hitta en person som har hängt sig någon/några timmar efter att den gjorde det
• Att hitta en person som har hängt sig efter någon/några dagar/veckor.

En person som har hängt några dagar/veckor borde rimligtvis ha blivit tuggad och pickad på av vilda djur/fåglar. Det borde inte se så trevligt ut men om den har hängt tillräckligt länge borde det inte vara så mycket kvar av personen. Hittar man personen efter några timmar borde det inte se så trevligt ut kan jag tänka. Nu finns det kanske inte något enkelt svar på min fundering

Första orden här

Jag övervägde att sluta blogga helt men istället nöjde jag mig med att skapa en ny blogg. Nu hoppas jag att en del aldrig hittar hit för även om jag skriver öppet så är inte mina ord till för alla. Jag vill inte behöva fundera över vad jag skriver utan orden ska få flöda fritt utan att jag måste reflektera över hur någon tolkar det. Mina ord är mina tankar och känslor och det ska jag inte behöva sanera.